Jonas och Linda utforskar världen
3-års dag i Auckland.
Cathedral Cove, Nordön, Nya Zeeland.
Pausar på vägen till Akaroa, Sydön, Nya Zeeland.
Framför favoritträdet Prunus i Picton, Sydön, Nya Zeeland.
Ännu en paus på vägen till Punakaiki, Sydön, Nya Zeeland.
Jomtien Beach, Thailand.
Koh Samet, Thailand.
Hemma igen. Eller hemma och hemma, på kobben en sväng innan det är dags att komma hem ordentligt till Umeå.
Och så konstigt det känns. På ett sätt som vi knappt har varit borta och på ett annat som att vi har varit borta hur länge som helst. Och vi gör inte mycket annat än att längtar tillbaka… Försökte börja gå igenom lite bilder och saknaden blev inte mindre när vi kom till bilderna från nordön på Nya Zeeland. Som vi älskade den vistelsen! Vädret/klimatet kanske inte var det bästa under resan, men upplevelserna och framför allt naturen uppvägde det med råge.
Australien var fint och stort och vi njöt under den största delen av tiden. Vi skulle mer än gärna återvända till bl.a. Cairns, Rainbow Beach och Sydney. Kanske främst för att dyka vid det otroliga barriärrevet. Tyvärr fanns inte ekonomin till att dyka fler gånger under resan, men vi snorklade på flera ställen och inget annat ställe kunde mäta sig med barriärrevet.
Thailand bjöd på de största kontrasterna. Pattaya/Jomtien och Phuket kommer vi förhoppningsvis aldrig att återvända till medan både Koh Lanta och Khao Lak överraskade oss positivt. Det finns förmodligen betydligt fler fina platser i Thailand, men orken att flänga runt från ställe till ställe hade minskat betydligt vid den tiden på resan.
Det vi kanske saknar mest för tillfället är värmen! Trodde vi skulle frysa ihjäl redan vid mellanlandningen i London (där det var +3 grader). Ber till högre makter att köldknäppen i Umeå ska lugna ner sig tills vi kommer dit annars vet jag inte hur det ska gå.
Syns på titlarna i bloggen att jag verkligen inte ville hem på slutet, ville tydligen inte ens inse att det var februari och inte januari… 
Arbetet med att gå igenom bilderna har bara börjat, har inte räknat men skulle gissa på att vi har ca 4000 bilder med oss hem.. Här är några från hemresan.
Om en timme gar taxin till flygplatsen och resan hem till kalla norden borjar. Inget nagon av oss ser fram emot direkt… Resan har varit sa underbar att vi helt enkelt inte vill att den ska ta slut. Vi kan komma hem en svang, nagra veckor eller sa, for att traffa alla nara och kara. Men sen aker vi garna ivag igen! Maste nog hem och kopa trisslotter for de sista pengarna kanns det som…
I ovrigt har de sista dagarna inte riktigt gatt som planerat. Hade tankt pressa i solen de sista dyrbara soldagarna, men igar morse madde jag inte riktigt bra och spenderade hela dagen i sangen. Bara pauser for att springa pa toa och gora bade det ena och det andra. Mar lite battre idag, nu ar dock Jonas mage lite orolig sa hoppas den haller sig i skinnet tills vi kommer hem iaf.
Vi tycker verkligen om Thailand. Var lite tveksamma i borjan, men efter att ha besokt Koh Lanta och Khao Lak andrade installningen och vi planerar redan att aka tillbaka. Har ju vissa speciella minnen fran Koh Lanta sa dit maste vi ju aka igen.
Ska forsoka samla tankarna och reflektera mer over resan nar vi val har landat hemma. Ska ordna lite bland alla bilder och lagger formodligen upp en hel del har. Sa ni behover inte vara oroliga, bloggen tar inte slut riktigt an.
Nu är vi återigen i Pattaya. Vi valde att åka hit och vara här ett par dagar för att shoppa lite innan vi åker hem igen. Vi har inte gjort så mycket annat än att sola, shoppa och haft ångest över hemresan nu på slutet.Vi har även köpt varsin ny väska för att få hem allt vi har handlat.
Idag klev vi upp rätt sent. Vi har legat på stranden ett par timmar och sedan åt vi lunch i Jomtien. Efter det åkte vi in till Pattaya och bowlade.
Sedan åt vi en enkel middag och shoppade lite till.
Dagarna går alldeles för fort nu och ingen av oss vill riktigt hem till verkligheten. Men vi har ju redan förlängt resan med tio dagar och hade vi bara råd skulle vi nog stanna kvar lite längre ändå.
Khao Lak är ett ställe i vår smak. Lugnt och skont, fina strander, relativt billigt. Nu borjar dock verkligheten narma sig med stormsteg, usch, usch. Imorgon flyger vi till Bangkok och tar oss vidare till Pattaya for att spendera de sista dagarna dar.
Tack och lov slipper vi numera slapa pa hela brollopsutstyrseln eftersom Maj-Len och Anders var sa underbara att de tog kostym, klanning och hela koret med sig! Tack sa otroligt mycket!
Har ar en av anledningarna varfor vi gillar Khao Lak, ingen trangsel direkt.
I forrgar tog vi moppen och puttrade ivag for att kolla pa lite minnesmonument fran tsunamin. Den slog ju som hardast till har i Khao Lak. Bl.a. ligger en stor polisbat kvar dar den strandade efter de stora vagorna, ca 1 km upp pa land. Och da hade den legat ca 1 km utanfor kusten innan…
Vi puttrade vidare till ett vattenfall. Sjalva vattenfallet var val inte direkt jatteimponerande med tanke pa de vi har sett tidigare pa resan. Nagot som daremot var intressant var att se lite annat an turistthailand. Dar langs landsvagen bodde det inte manga rika, snarare tvartom. Da forstar man att medelinkomsten ligger pa 170 baht (ca 45 kr) per dag.
Aven igar var vi ut och korde lite moppe, da blev vi lite lagom snopna nar vi horde nagot braka i skogen och ut kom en, elefant!
Ganska maktigt!
Annars har vi inte gjort speciellt mycket de senaste dagarna, forsokt ta vara pa soldagarna som ar kvar och forsokt njuta sa gott det gar med verkligheten knackande pa axeln. Har legat pa stranden en stund varje dag. Idag tog vi oss ut till en liten flotte och lekte lite i det otroligt varma havet.
Ikvall (for tredje gangen pa fyra dagar) at vi pa var favoritrestaurang. Sawasdee heter den och ligger pa vagen till Bang Nian Beach. Jag at kyckling med citronsas och nan sorts kinesisk gronsak som knastrade mellan tanderna, sa gott!
Maste dessutom tillagga att personalen pa hotellet pa Ko Lanta var de sotaste vi hittills traffat pa. Efter att vi atervant till deras hotell efter brollopet kom de springande med en present en dag. Varldens sotaste sma glaselefanter!
Livet som nygift skiljer sig inte namnvart fran livet som ogift, men det ar kanske sa det ska kannas. Ska dock bli aningen konstigt att komma hem och borja livet med ett nytt namn, vilket kommer att bli Wredle. Detta efter Jonas morforaldrar som tyvarr inte finns i livet langre.
Det var ju dock synd att smekmanaden inte blev langre.
Först och främst: Tack för alla kommentarer. De har varit riktigt roliga att läsa.
Nu har vi tagit oss till Khao lak. Här har vi det riktigt bra med fina stränder, bra vägar och inte allt för många turister. Innan dess var vi till Phuket i tre dagar. Vi bodde på Karon beach. Där trivdes vi inte alls lika bra. Främst var det folks attityd som felade. Tyvärr kändes det som att dom tog turisterna för givet. Svårt att pruta. Otrevliga försäljare, taxiförare och hotellpersonal.
I Karon så träffade vi i alla fall Maj-Len och Anders, släkt till Linda, och det var riktigt trevligt. Vi har umgåtts en hel del. Bl.a. spelade vi minigolf på en riktigt häftig bana. Tyvärr saknar vissa internetcaféer usb och därför är det ibland svårt att lägga upp bilder. Som nu ungefär.
Vi åkte hit till Khao lak med våra nya vänner i rallybuss. Sen lämnade vi bara våra tillhörigheter på hotellet, hyrde moppe och åkte ut till Koh Kho Khao. Där bodde fler ålänningar som vi hälsade på. Intressant var att man tog moppen med sig till ön. Den kördes helt sonika ombord på en longtail-båt via en ranglig plankbit. En av de sköna sakerna med Thailand är enkelheten. Allt går att lösa och man gör saker på bästa sätt istället för det mest byråkratiska/lagliga sättet.
Nu är vi i alla fall tillbaka på fastlandet och har just ätit en av de godaste middagarna på hela resan. Att sen personalen var vänliga, informativa, glada och mån om kundens bästa gör att vi antagligen går dit igen. Och igen och igen.
Tack så otroligt mycket för att gratulationer och lyckönskningar!
Så här de första dagarna på vår smekmånad har vi utforskat övärlden runt Ko Lanta. Åkte speedboat ut till fyra olika öar och snorklade lite. Hittade mer av det paradisland som vi trodde att vi skulle finna här. Otroligt fina öar!
Besökte bl.a en ö som heter Koh Mok (Muuk) och fick simma in i en grotta. Hur häftigt som helst när man kom ut genom en helt svart tunnel och kom fram till en jättefin strand, helt instängd i berget.
Men ok, jag vet att ni inte vill läsa sånt tjafs utan veta mer om vad vi egentligen ställde till med.
Vi vet att många är besvikna över att vi “smet” iväg och gifte oss helt på egen hand. Men vi hoppas att alla ni kan glädjas över att vi hade en helt underbar ceremoni, precis som vi ville ha den. Och det viktigaste för oss var att den skulle handla om oss och vår kärlek, inte spektaklet runt omkring.
Vi bestämde oss i november nån gång för att börja leta lite information. Hade nog funderat på det innan resan också, men kände att det skulle bli för mycket att tänka på under resans gång. Insåg dock att det skulle vara underbart att gifta oss på en strand nånstans och insåg även att det förmodligen kommer att ta ett tag innan vi har råd att åka till någon exotisk strand igen.
Hittade en svensk förmedling här på Ko Lanta som har skött det mesta åt oss under resans gång. Det har kostat lite grann, men förmodligen otroligt mycket billigare än vad ett liknande bröllop skulle kosta hemma. Kläderna sydde vi upp i Jomtien under tiden mamma och gänget var där. Var väldigt rädda att de skulle se igenom “lögnerna”…
På själva bröllopsdagen checkade vi ut från vårt dåvarande boende och checkade in på Moonlight Bay Resort, där ceremonin skulle ske senare på kvällen. Vid 11 åkte vi till ett spa och blev bortskämda. Fick resans skönaste aromaoilmassage! Jonas fick dessutom ytterligare huvud och nackmassage medan jag fixade naglarna. Det tog lite längre tid än beräknat så det blev lite stressigt när vi återvände till Moonlight. Fick slänga i oss lite lunch för att jag skulle hinna duscha innan hår och smink skulle fixas. Blev ytterligare lite stressigt där eftersom hon som fixade mig inte kunde många ord engelska. Jag hade en tydlig bild på både hår och make-up, men hon fick inte riktigt till håret. Bröt ihop lite grann när hela min drömbild rasade ihop och inte förstod hur jag menade. Men Mia, hon som fixade det mesta åt oss, kunde förmedla lite grann och även om det inte alls blev som jag ville från början blev jag väldigt nöjd till slut.
Efter att ha slängt på mig kläderna var det dags för fotografering. Även den biten var lite stressande eftersom solnedgången går snabbt här nere och det gällde att få till det bästa ljuset. Men fotografen var duktig och snabb och det märktes att han hade gjort proceduren förr. Vi skakade, darrade och svettades mest hela tiden. Och log förstås!
Efter ca 40 minuters fotograferande var det dags för “inmarsch”. Till tonerna av “För kärlekens skull” av Ted Gärdestad gick vi sakta ner längs stranden.
Där fick vi kliva in i ett blomsterhjärta och vigselförättaren pratade lite till oss.
Hon välsignade bl.a. ringarna. Jonas har sin förlovningsring och jag har en ny ring i vitt guld med 10 små diamanter som vi köpte i Bangkok innan vi åkte till Ko Lanta.
När vi hade blivit förklarade man och hustru gav Jonas mig världens underbaraste bröllopsgåva och sjöng och spelade en låt, Mark Kozeleks version av “Follow you, follow me”. Så otroligt fint!
Vigselförättaren gav några ord på vägen och sa bl.a. att det var bra att vi var vana att resa med varandra. Och det kan man ju verkligen säga att vi är! Sedan var det dags för den obligatoriska kyssen och champagnekorken poppades och Timo Räisänens “My Valentine” dånade ur högtalarna.
Efter lite skålande och väldigt god champagne var det dags för lite mer fotografering i solnedgången.
Tydligen hade vi valt att gifta oss under en dag då det var delvis solförmörkelse och thailändarna var lite lyriska över det då det tydligen betyder tur. Och det skadar ju aldrig på vägen!
Som avslutning på kvällen åt vi en jättegod middag och bara njöt. Dagen hade gått alldeles för fort och vi insåg nog inte vad som egentligen hade hänt. Men så bra det kändes!
Klong Tok Beach, 26:e januari 2009.
Usch, det är inte alls länge kvar på vår underbara resa nu… Får lite ångest bara man tänker på att komma hem till kylan och verkligheten. Ska så klart bli kul att träffa alla där hemma, men det är faktiskt så otroligt bra att vi gärna skulle stanna lika länge till.
Här på Ko Lanta inser vi mer och mer varför det kallas svenskarnas paradis. Efter att ha hyrt moppe och tagit oss runt lite grann och i större utsträckning fått välja själv var vi vill bada och slappa känns det mer som det paradisthailand vi har hört så mycket om.
Igår gjorde vi dessutom en utflykt vilket vi inte har gjort på länge. Vi var på elefanttrekking. Blev hämtade 8.30 och kom fram till en “elefantfarm” där vi raskt fick kliva upp på en elefant och rida i “djungeln” i ca 45 minuter. Tur att man inte har anlag för sjösjuka…
Det var riktigt häftigt och vår “chaufför” var lite av ett original. Vet inte om det var thailändska eller elefantspråk, men det var ett evigt tjattrande och vi tror inte att det var till oss…
Efter ridturen fick vi köpa en klase småbananer för att mata en elefantunge med. Han hade världens show för oss där han sparkade fotboll, rockade med en hula-hula ring, dunkade i en basketboll, stod på enbart bakbenen och även enbart frambenen. Höjdpunkten var dock när han spelade munspel och diggade samtidigt. Efter varje agerande var han snabbt framme och tiggde bananer, vilket vi gladeligen gav. Väl spenderade pengar!
Vill verkligen inte tillbaka till Pattaya och Jomtien och äckligheten där. Enda fördelen är att shoppingen är billigare där. Får se hur länge vi blir här på Ko Lanta och vart vi åker sen. Ska kanske ta oss nånstans i närheten av Phuket och träffa lite släktingar till mig. Men det är rätt skönt när man har fått koll på ett ställe och det tar alltid några dagar att installera sig på ett nytt ställe. Och vi har ju inte så många dagar kvar nu som sagt! 
Femte dagen på Koh Lanta och vi har inte gjort nånting alls av värde känns det som. Vi har mest tagit det lugnt på grund av att Linda fick feber och magsjuka. Kanhända samma sak som drabbade mig just innan avresan från Pattaya, med det undantaget att jag klarade mig rätt bra och var bättre redan efter några timmar.
Hur som helst så bor vi numera i en grön liten bungalow. Dessvärre har vi ingen AC utan bara en fläkt på rummet och det blir riktigt varmt på dagarna.
Idag har vi faktiskt hyrt en moppe och puttrat runt lite på ön.
Vi började med en kort tripp söderut innan vi åkte in till Saladan som ligger på öns nordligaste punkt. Innan det så åkte vi dock tillbaka till vår bungalow för att hämta kameran och så att jag kunde plåstra om min stortå efter att ha kört lite “off road”.
Inne i Saladan åt vi lunch och strosade mest omkring i affärer. När man har varit i Pattaya och Bangkok så är det rätt skönt att gå omkring här. Lugna gator och inte så många gapande försäljare.
Sen verkar folk trevligare här och försöker inte lura pengar av turister i samma utsträckning som vi hittills sett.
Efter detta åkte vi tillbaka till hotellet, laddade kamerabatteriet och även våra egna diton med en snabb lur inne i det skållheta rummet. Sen körde vi mot sydost, genom ön och till dess östliga stränder. Vi åkte in i Lanta Old Town, en liten kustby som inte alls ser ut som de förstörda turistorterna som annars är normen här.
Här stannade vi dock inte länge utan tog några bilder innan det var dags att puttra hemåt och äta middag. Kul i alla fall att se lite av det “riktiga” Thailand, om det nu finns nåt sånt kvar, och inte bara muppiga turister…
